Kunde inte sluta le igår. Det är de dagarna som man verkligen känner att man lever och hur lycklig man är. Hur lycklig jag är inombords och hur lyckligt lottad jag är. 

 

Tänk att en sån dag som börjar soppas illa som den faktiskt gjorde kan vända och sluta så bra. Köer efter olyckor på väg in till Göteborg gjorde att jag fick sitta på bussen i minuter efter minuter utan att direkt komma någonstans. Men tillsut efter 2 timmar och 30 minuters resa kunde jag sätta min fot på skolan. Men tänker jag efter gjorde köerna och förseningen mig inte så mycket. Satt för det mesta och sov. 

 

Redan i när jag möter de första personerna i klassen fylls man av glädje. Alla var uppspelta och hade något skönt minne från fredagen att dela med till oss andra. Matteläraren ville ge upp efter endast kanske en kvarts lektion då ingen gjorde vad man skulle utan bara pratade och skojade med varandra. Det var så roligt att se. Vi har ju inte gjort något tillsammans så direkt utanför skolan förut. Så efter den kvällen hade vi alla så mycket att prata med varandra om! 

 

Men vad som gjorde min dag till en perfekt dag var min pojkvän. Fick ta iut med en lite jobbig sak men efter det kom jag hem till den bästa. Möttes av tända ljus och doften av mat, som höll på att tillagas. Så himla söt, gjorde allt för mig. Jag kunde inte sluta le, var så otroligt lycklig hela kvällen, Man behöver verkligen en sån här lugn och mysig kväll ibland. Glömma vardagen och bara få vara kär och lycklig. 

Ett moln. Ett stort moln. Ett stort grått moln. Ett stort grått moln på en stor grå himmel. Ge mig en solstråle, ge mig lite värme. Bokhyllan, just det.. det finns ingen bokhylla. Hade det funnits en hade den troligtvis varit fylld av böcker. Massa ord och bokstäver hade nog den bokhyllan rymt. Kanske något klokt och gott ord, kanske något dumt och elakt ord. Hade velat ha en bokhylla med kloka ord. Tänk vad smart man hade varit, eller klok åtminstonde. Det ligger en stor hög på golvet. Ingen stor hög person asså. Varför tänkte du det? Menar ju förstås en stor hög med smuts och elände. Sanningen är dock att den stora högen inte är en stor hög utan flera små. Massor. Väldigt små. Men hade den stora högen som egentligen är små många högar samlats ihop så hade det ju faktiskt blivit en stor hög. Hög, högre, högst. Vem är högst? Min högra fot fryser. Undrar om man kan hoppa en hel dag? Bara hoppa, aldrig sluta. Undantag: toaletten då förstås. Hoppa när man äter, hoppa när man sitter, hoppa där man vanligtvis går, hoppa, hoppa, hoppa. Fy. Fy. Vad äckligt. Men usch. Hallå? Usch så jag. Tack. 12.32. Tid. Tiden går. Den stannar aldrig. Tänk den stannar aldrig. En händelse, ett minne, en tid. Vi kan aldrig få tillbaka det. Nu är klockan 12.33. En minut av mitt liv är redan passarad i det ögonblicket. Varje minut försvinner en minut. En minut jag levt. Läskigt ändå. Nej, ska inte gå in på det. Blir bara dum i skallen om man börjar. Alldeles för stort och obegripligt. Ja det är verkligen obegripligt! Kan folk sluta smälla i dörren när de går ut. Eller kan folk sluta gå ut genom dörren. Väldigt störande just i detta nu. Hör den inte annars. Men idag. Tyst överallt. Ja, då hörs de ljuden man inte hör när det låter. Min vänstra fot fryser inte. Varför är människan lat? Varför är jag en människa som är lat? Den tavlan är rätt cool. Tittade länge på den tavlan en gång. Höll en älskad person i handen och tittade på den tavlan en gång. Ju mer man tittade ju mer man såg. Ju mer jag ser på honom ju mer jag ser. Känner skulle dock varit ett bättre ord än ser där innan. För ju mer jag ser på honom ju mer jag känner. Lång tid har gått. Men ändå är min pirriga mage pirrig när jag är med honom. Hittade en massa städer och platser på tavlan. New York. Shit vad häftigt. Hade velat vara där. USA, coolt stort land. Borde gå nu. Eller ska jag stanna? Upp och ner. Fram och tillbaka. In i väggen, ut i väggen. Yr. Orkar inte. Vill ligga ner sen. Just nu vill jag ligga ner sen. Vatten. Lite vatten hade inte suttit fel just nu. Kyparen? Ett glas vatten tack. Svart, grå, svart, grå, svart, grå, lite vit, mer svart och grå. Nu när du säger det. Ja soffan är rätt fin. Go är den också. Ah, du är också go. Klara färdiga gå. Ett o två o tre o. Nehe. Skit i det då. Häftigt. Massa olika färger och former. Unikt. Shot shot. Just det vatten. Allt liv måste ha vatten. Syre. HtvåO. Kemi. Ämne. Grundämne. Du är en grund och ett ämne. Ett grundämne. Silver. Min ring är silvrig. Den ligger där borta. När jag var liten sa jag att jag skulle bli statsminister i Sverige. Undrar om det är möjligt. Sjuk status man hade haft. Och respekt. Tja. Bestämmer över ett land. Känn på den du. Paus. Jag kommer nog bli statsminister. Är ju rätt klipsk av mig. Fast nä. Tråkigt att vara tvingad att bo i Stockholm. Världen. Missar ju världen. Se var enda liten del. Upptäcka och uppleva varje kultur och klimat. Kallt. Varmt. Medel. Kallt det är. Ute. Typ minus. Snart iallafall. Tråkigt väder. Nej. Pigg ska man va. Pigg är ja. Upp och res. Res iväg. Res en sväng. Gå rakt fram. Sväng en sväng. Upp för backe. Hus du ser. Hus är ditt. Flera hem. Vart är mitt hem? Är det där dit jag ska? Är det här där jag är? Eller är det där? Tre alternativ. Men saknar det fjärde. Som då bara var ett alternativ. Där var mitt hem punkt och slut. Men nu. En tredjedelshhem dit jag ska. En tredjedelshem där jag är. Och en tredjedelshem där där. Åh. Suck. Älskar dig.