Har precis kommit hem från kastellegården, glögg innebandy va det där. Trevligt.

Sitter här och funderar på vad jag längtar efter. Och kan inte komma på någonting just nu. Vill bara att tiden ska stanna. För orkar inte blicka framåt, orkar inte blicka bakåt. Orkar ingenting. Ju, det finns en sak som jag vill och orkar, och det är att sova. Varje dag längtar jag tills jag får somna. Tror jag tycker det är så skönt för att jag är inte där. Då, när jag sover vet jag inte vem emma premberg är och då har jag heller inga beskymmer. Alla vet ju hur det är att drömma och sova. Ingen ide att jag sitter här och försöker mig på en dum förklarning. Men saken är att jag älskar att sova. Men jag önskar jag inte tyckte det, för jag är ju på sätt och vis död då...