Jag vill träna! Träna på riktigt, spela fotboll!

Jag har inte varit borta länge från fotbollen eller innebandyn, men det räcker. Jag mår bra av att träna. Och jag mår dåligt av att sitta stil och avstå från att träna. Jag är trött och hängig, deppig. Jag orkar inte göra någonting. Jag kan gymma, men finns ingen motivation där. Inga kompisar att tjöta med eller som pushar på en. Det är jag och en cykel, som förövrigt inte rör sig en meter. Det händer ingenting. Jag vill springa, röra på hela kroppen.

Orkar liksom inte ta tag i det. Och jag tror inte jag är ensam om att känna såhär som skadad idrottare. Det är tufft, och jag förstår inte de som blir långtidsskadade, hur de klarar av det och orkar med det? Jag har aldrig varit långtidsskadad så att jag varit tvungen att vara borta länge. Men jag har haft ett antal små skador. Alltid har jag ont någonstans. När väl en skada gått över hos mig, väntar jag bara på nästa. För den kommer när jag som minst vill ha den. Jag känner själv att jag inte har kunnat spela på 100 % på tja jag vet inte hur länge. Jag längtar efter den känslan när allt flyter, när man inte behöver tänka, allt faller naturligt. Men när ska jag få känna så igen? Just nu känns allt hopplöst. Känns som jag är fast i det här och aldrig kommer komma ut. För jag vill kämpa, vill kunna spela och springa mer än allt annat. Det finns det alltid något som stoppar mig.